Innan reform och öppning
I mars 1897 (22: a året i Guangxu, Qing-dynastin), togs Kina 39: s första underjordiska kraftkabel i Shanghai. Den 2700 meter långa gummiband-fälgkabeln som används under året var en importerad produkt. Det var först fyrtiotvå år senare (1939) som den första inhemska kabeln producerades i Kunming (kabelfabriken). Före 1949 hade kabel- och kabelindustrin bara mer än 2000 anställda, cirka 500 produktionsutrustningar, och den högsta årliga kopparkonsumtionen var bara 6500 ton. Bland dem delar de fyra trådfabrikerna i Kunming, Shanghai, Tianjin och Shenyang 5700 ton koppar, vilket står för 87,7% av landets' s produktion, och tråd- och kabelindustrin utvecklas långsamt. Det var först när Nya Kina grundades 1949 att mitt lands&tråd- och kabelindustri utvecklades snabbt.
Efter grundandet av Folkrepubliken Kina&39, utvecklades kabel- och kabelindustrin snabbt. 1952 nådde antalet ledare 15 300 ton, vilket var 2,63 gånger det före grundandet av Folkrepubliken Kina.
Under" Första femårsplanen" Tråd- och kabelindustrin började utvecklas på ett planerat och hälsosamt sätt. 1953 fanns det 6 tråd- och kabelfabriker direkt under maskinministeriet i Kunming, Shenyang, Tianjin, Shanghai, Xiangtan och Harbin. Bland dem är Shenyang Wire Factory ett av de nationella viktiga byggprojekten. Det utvidgades med hjälp av Sovjetunionen. Det slutfördes och sades i produktion 1956 och döptes om till Shenyang Cable Factory. Shanghai Electric Wire Factory utvidgade linjens verkstad, den perfekta linjen verkstaden och planerade att bygga kabelverkstaden. 1957 döptes det om Shanghai kabelfabrik. Tianjin Electric Wire Factory importerade ungerska tråddragningsmaskiner och emaljerade maskiner och byggde en ny emaljerad trådverkstad. År 1963 överfördes den till ministeriet för elektronikindustri och döptes om till fabriken 609.
Samtidigt genomförde staten gradvis en socialistisk omvandling av den snabbt utvecklade privata trådfabriken och vidtog korrigeringsåtgärder mot fenomenet duplicering av produkter, bakåtriktad teknik och låg kvalitet vid den tiden. Shanghai slog samman 105 privata fabriker vid den tiden till 18 centrala fabriker, Tianjin slog samman 65 privata fabriker till 10 kabelfabriker, Peking slog samman 17 fabriker till Peking Wire Factory, och Guangzhou slog samman 18 fabriker till Guangzhou Electric wire-fabrik, Wuhan slog samman 3 fabriker till Wuhan Electric Wire Factory, och Fuzhou slog samman 10 fabriker till Fuzhou Rubber Wire Factory. Genom omorganisationen av joint ventures har teknik och styrning förbättrats och produktionsutveckling har främjats.
För att lösa problemet med specialutrustning för tråd- och kabelindustrin omorganiserades den privata Shanghai Xinye Iron Factory till en offentlig-privat gemensam Shanghai Xinye Electrical Machinery Factory, som huvudsakligen producerade kabelutrustning. Från 1952 till 1957 producerades totalt 221 uppsättningar specialutrustning för tråd och kabel.
För att genomföra vetenskaplig forskning och designarbete som kombinerar vetenskaplig forskning, processdesign och design av processutrustning grundades Shanghai Cable Research and Design Trial Winter i Shanghai i oktober 1957 för att bedriva forskning och design av tråd- och kabelprodukter, forskning om nya material och nya processer, och processdesign av kabelfabriker. Kabeldesignutrustning designar och kompletterar val av utrustning och slutförande, och fungerar som informationscentrum för ministeriets tekniska baksida och kabel- och kabelindustrin.
För att förbättra nivån på bolagsstyrning sammanställde Shenyang Cable Factory ett&-pris, Produktionsorganisationsdesign&-pris; för företag med kontinuerlig drift på grundval av studier av sovjetisk företagsstyrning. Därefter formulerade Shanghai Cable Factory arbetsprocedurer och metoder för produktionsdriftsplan, materialkostnadskvotbokföring, nyprodukttestproduktion, produktionsteknisk förberedelse etc. Andra stora fabriker har också utfört planering, produktion, teknik, styrning och ekonomisk redovisning. , vilket har förbättrat nivån på bolagsstyrning.
1958 tävlade olika tråd- och kabelfabriker om att bygga och byggde storskaliga fem kabelfabriker i Zhengzhou, Xi' en, Lanxi, Baiyin, Guiyang, etc. Samtidigt storskalig expansion av tre fabriker i Xiangtan, Kunming och Shanghai. Zhengzhou kabelfabrik påbörjade byggandet 1959 och slutförde de civila arbetena i *** linjeseminariet och fortsatte att bygga efter att ha reviderat designskalan 1963. Xi' en kabelfabrik beställdes av Harbin Wire Factory till delta i konstruktionen. Efter att ha slutfört civilingenjören för kommunikationskabel- och elektromagnetiska trådverkstäder och producerat några produkter 1959 avbröts produktionen 1962 och sedan byggdes kopparnätverkstaden och sades i produktion. 1965 flyttade den från Shenyang Cable Factory till kommunikationskabelverkstaden och satte den i produktion det året och klargjorde kommunikationskabeln som produktutvecklingsriktning.
Från 1958 till 1962 byggde Shanghai kabelfabrik nya rullande verkstäder, kabelverkstäder, kommunikationskabelverkstäder och utvidgade förstahandsverkstäderna och utvidgade sin produktionskapacitet kraftigt. Xiangtan kabelfabrik utvidgades på en ny plats 1959, och den elektromagnetiska ledningen och verkstaden för elektromagnetisk tråd utvecklades. 1964 utvecklades produktionen av elektromagnetisk tråd, elektromagnetisk tråd, plast, gummiskida, gruv- och marinkablar. Kunming kabelfabrik utvidgade ***-ledningen, den elektromagnetiska trådverkstaden och kabelverkstaden 1958 och stoppade byggandet 1961 efter byggstart. Kabelfabriken i Shenyang slutförde linbanan 1960 och Harbin Wire Factory utvidgade rullverkstaden och aluminiumtrådsverkstaden. Factory 609 utökades också under denna period.
Under denna period utvidgades ett antal små och medelstora trådfabriker som grundades på grundval av gemensam omorganisation, såsom trådfabriker i Wuxi, Wuhan, Tianjin, Peking, Qingdao och andra platser, och vissa flyttade för att bygga fabriker. Dessutom har Chongqing, Hengyang, Foshan, Nanning, Kaifeng, Suzhou, Hangzhou, Xi' an, Wuhu, Peking, Xingtai, Yuci, Liaoyuan, Harbin och andra platser etablerat många trådfabriker, elektromagnetiska trådfabriker, och trådfabriker. Vissa tråd- och kabelfabriker har också etablerats inom post-, telekommunikations- och järnvägssektorn.
Under denna period utvecklades vissa kabeltillbehörsfabriker, såsom Wuhan Cable Accessory Factory, Changsha Cable Accessory Factory, Wuxi Plastic Products Factory, Shanghai Wuning Hardware Factory, etc.
1958 döptes Shanghai Cable Research and Design Office till Shanghai Cable Research Institute. Mellan 1959 och 1960 byggdes olika laboratorier och maskinreparationsverkstäder och anläggningsteknik för högtrycksbyggnader slutfördes. År 1961 överfördes de militära högfrekventa och ubåtskommunikationskablarna tillbaka till det tionde forskningsinstitutet för ministeriet för försvar och utvecklades senare till forskningsinstitutet 1423.
Från 1967 till 1968 kontrakterades och byggdes Hubei Hongqi Cable Factory av Shanghai Cable Factory. Efter slutförandet var de viktigaste produkterna ultrahögspänningskablar, undervattenskommunikationskablar, marinkablar och tvärbundna polyetylenkablar. Det finns också Changtong Wire Factory, som slogs samman med Shanghai Dilai Electric Factory i Lanzhou och Baiyin Cable Factory, Guiyang Wire Factory, som gemensamt flyttades av Shanghai Plastic Wire, Aluminium Wire och andra fabriker, och Qingdao Wire Factory flyttades delvis till Xintai Wire Factory. En del av Fuzhou Electric Wire Factory flyttades till Nanping Electric Wire Factory, en del av Harbin Electric Wire Factory flyttades till Mudanjiang Electric Wire Factory, Hangzhou Cable Factory och Wenzhou Electric Wire Factory flyttades delvis till Shanhe Electrical Equipment Factory och Wuxi Cable Fabriken flyttades till Guangde Electric Wire Factory. En del av Guangzhou Electric Wire Factory flyttades till Huaxian Electric Wire Factory, och en del av Shenyang Electric Wire Factory flyttades till Fushun Qingyuan för att bygga 8290 Electric Wire Factory.
Från 1966 till 1976 byggdes ett antal nya fabriker, såsom Changchun, Jilin, Ji 39, an, Qinggang, Zhaodong, Fuxin, Yanqing, Lishi, Pingyuan, Xining och andra fabriker. Ministeriet för post och telekommunikation har etablerat Houmas kabelfabrik och järnvägsministeriet har etablerat Jiaozuo Railway Electrical Equipment Factory och Tianshui Railway Cable Signal Factory.
Sedan reformen och öppnandet
Sammankallandet av Kinas tredje plenarsession&nr 39: s elfte centralkommitté och genomförandet av den sjätte femårsplanen förde entusiasmen hos anställda inom kabelindustrin till en hög nivå. 1979 steg mängden ledare till 439 200 ton. Efter att centret lade fram politiken för" justering, reformering, rättelse och framsteg" 1979 har mitt lands 39: s infrastruktur minskat kraftigt och efterfrågan på ledningar och kablar har minskat. Men med utvecklingen av hushållsapparater har efterfrågan på vissa produkter som fina emaljerade trådar ökat. Med resultatet av justeringen återhämtade sig produktionen. 1985 steg mängden ledare till 623 000 ton.
Under reformen och öppnandet har utvecklingen av interna kopplingar gjort det möjligt för gränsöverskridande och branschövergripande företag att utvecklas snabbt. Samtidigt har stadsföretag och lokala företag dykt upp i stort antal, vars antal har varit utan motstycke tidigare. Fram till 1990-talet hade dock statliga företag en orubblig dominerande ställning i mitt lands&tråd- och kabelindustri. På 1980-talet bildade norr och söder två hegemonier, nämligen Shenyang Cable Factory och Shanghai Cable Factory; på 1990-talet bildades de tre pelarna i Shenyang Cable Factory, Shanghai Cable Factory och Zhengzhou Cable Factory.
Med den djupgående utvecklingen av reformerna har statligt ägda företag sedan mitten av 1990-talet gradvis dragit sig tillbaka från historiens skede, och andelen privata företag i branschen har ökat år för år. Under den tioåriga utvecklingen av den nionde femårsplanen och den tionde femårsplanen har den ekonomiska sammansättningen i mitt land 39: s kabel- och kabelindustri också slutfört en stor förändring. I det tidiga skedet av reformer och öppnande bestod den huvudsakligen av en relativt enda ekonomisk komponent med den statliga ekonomin som grundpelare och den kollektiva ekonomin som tillägg. Efter reformer och justeringar under denna period har det gradvis förvandlats till ett privat företag som huvudmarknad och utländskt finansierade företag har tagit ett stort antal avancerade marknader. Ett format där företagets marknadsandel krymper